Jag tog examen igår. Det blev en galen fest med hela klassen.
På bussen hem lekte jag och två till "föra kortet mellan munnarna-leken" där man ska suga fast kortet med munnen och skicka runt det. Det var jag, Stina och Marcus. Två personer jag är väldigt attraherad av.
Leken exploderade efter en stund, korten föll till marken och jag och Stina började hångla. Marcus visade sitt intresse genom att smeka oss över håren och viska fina ord i våra öron. Vi gick all tre igång på varandra. Det var jag som föreslog att vi skulle åka hem till mig och ha sex. De tvekade inte. Vi hoppade in i en taxi, och hånglade alla tre i baksätet.
När vi kom hem slängde vi snabbt av oss våra kläder och låg sedan nakna i sängen. Marcus ville leda oss genom samlaget, och inte komma in i oss. Jag och Stina var väldigt sugna på varandra, så det gjorde inget. Det gjorde mig väldigt kåt att han mest tittade på. Stina hade aldrig haft sex med en tjej innan, så jag tog hand om henne och slickade henne, samtidigt som hon och Marcus hånglade och smekte varandra. Det var otroligt laddat i sängen. Jag och Stina stönade högt och knullade varandra med tungor och fingrar. Tills vi båda kom. Sen somnade vi där tillsammans alla tre.
Intressant avslut på examensfest, efter två år i samma klass. Vår hemlighet!
Jag mötte mannen i mitt liv tidigt. Jag var bara nitton år och för mig var han drömprinsen personifierad. Jag hade aldrig haft någon längre relation. Alla mina förhållanden hade varit korta och lett till besvikelser. Nu stod han plötsligt där mitt framför mig och ville ha mig. Han lovade både bröllop och barn. Jag var smickrad, kände mig speciell och utvald. Han var den kille som alla tjejer ville ha, snygg och eftertraktad. Kanske förringade jag mitt eget värde och kände enbart stolthet i att denna fantastiska man ville ha just mig. Det var en självklarhet att jag skulle älska honom. Det gjorde ju alla.
Egentligen var jag aldrig förälskad i min drömprins. Vi hade inte särskilt mycket gemensamt… tänkte att det nog skulle förändras med tiden. Allt gick fort. Vi förlovade oss efter ett år och flyttade ihop. Många reagerade på att vi bråkade mycket. Trots våra olikheter och enormt starka viljor i skilda riktningar, ville jag så innerligt gärna få denna relation att fungera. När vi bråkade blev han hemskt elak i munnen och sa saker som jag aldrig trodde att jag skulle kunna förlåta, men det gjorde jag.
En dag kom jag plötsligt till en punkt då jag inte längre orkade mer. Jag ville separera. Han bröt ihop fullständigt och ville att jag skulle ge honom en chans att ändra sig. Jag stod inte ut med att se hur sårad och ledsen han var. Det var som om all kraft hade runnit ur honom. Det var fruktansvärt. Jag lät nu hjärnan råda över hjärtat och gick med på att fortsätta vår relation ett tag till.
Jag fortsatte att leva och arbeta på halvfart och mådde väl inte riktigt bra egentligen. Jag började inse att vårt liv tillsammans inte skulle förändras det minsta. Var fanns uppskattningen för varandra? Varför levde vi ihop?
En kväll ville han att vi skulle sitta ner och prata om en sak. Det kändes allvarligt. Konstigt bara. Han berättade för mig att han hade fått cancer. Jag skrattade och sa att han måste skämta. Han var helt allvarlig och upprepade vad han sagt, att han hade cancer. I hela kroppen. Skrattet fastnade i halsgropen och jag började må illa istället. Jag bad honom att inte skämta om så allvarliga saker. Han sa att det var sanningen som han berättade, och att han inte hade lång tid kvar. Jag bröt ihop fullständigt. Jag fick dåligt samvete eftersom jag sedan ett tag tillbaka känt att vår relation nog var på upphällningen. Jag grät och kunde inte sluta.
Efter en stund säger han att han bara skojade. Då vändes hela min verklighetsuppfattning på ända. Vad var sant och vad var lögn? Jag visste plötsligt inte längre. Det kändes så sjukt. Han sa att han bara ville veta hur mycket jag älskade honom. I den stunden borde jag ha lämnat honom, men det gjorde jag inte. Jag stannade kvar och vi gifte oss några år senare.
Hur kunde jag göra detta mot mig själv? Var fanns min integritet och stolthet? Hur kunde jag tillåta mig själv att bli utsatt för detta och ändå stanna kvar?
Detta var den första i raden av flera liknande prövningar med denne man. En man skadad av sitt förflutna och med ett tungt bagage.
Det skulle komma att ta mig ytterligare sju år att lämna honom, men idag är jag fri.
Releasefesten på Babel den 16 juni blev en magisk kväll med fina samtal, höga skratt och nya möten. Ca 30 handskrivna brev landade i våra vinröda lådor denna kväll. Häftigt! Snart dyker era minnen upp här på bloggen, vilken dag som helst.
Det finns många vi vill tacka för denna kväll. Först och främst är vi väldigt glada och tacksamma över att vår filmkollega Ellinor följde oss med kameran och gjorde denna varma film av våra ögonblick. Vi vill även ge en extra kram till Sol, Oliver, Johan, Nathalie, Petrina och personalen på Babel för att ni förgyllde vår kväll på olika sätt! Och givetvis ett tack till alla som spenderade denna lördagskväll med oss!
En gång var jag ihop med en kille, egentligen mest för att han hade stor kuk, vilket var dumt för att han var väldigt kär i mig. Lite påträngande sådär.
Någon gång sa jag någonting om att hamstrar är sjukt roliga djur. När jag någon vecka efteråt kom hem från en semester så hade han köpt en stor jävla bur och två jävla äckliga hamstrar. De skulle såklart bo i hans lilla korridorsrum. Hamstrar i motionshjul är ett extremt avtändande ljud. Lukten av nerpissat spån ännu mer.
”Det finns ingen olycklig kärlek, det är bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig. Men kärleken är alltid lycklig, så skyll inte på den.”
Det här var när jag läste på folkhögskola och bodde i studentkorridor och levde livet. Jag hade flickvän som bodde i Stockholm under den här tiden. Tjejen jag blev förälskad i hade pojkvän. När jag tänker på den här tiden så är det främst några händelser jag minns väl…
Det fanns två hus man kunde bo i på gården, jag bodde i det ena och A bodde i det andra. Jag brukade springa barfota över gården med kudde under armen för att få sova bredvid henne om nätterna. Det här var under vårkvällarna i slutet på terminen. Där sprang jag utan skor med ett knall-rosa linne och rutiga, blå kalsonger över till henne och lade sedan mina kalla fötter mot hennes lår så hon skrek.
Det hela började när vi var på klassresa och var otrogna med varandra, sen kunde jag inte sluta tänka på henne.
Det finns frekvenser jag minns tydligt från den här tiden. Vi hade haft klassfest och alla var ganska fulla. Jag minns inte exakt hur det gick till men det slutade med att jag och A hade trekant med en annan tjej som gick på skolan. Jag vet inte hur det kom sig, för egentligen ville jag bara vara med A. Allt var ganska fumligt och jobbigt. Det visar sig senare att den andra tjejen också hade känslor för A. Det är egentligen inte så viktigt nu.
När vi hade klassfest nästa gång så stod jag och A tätt ihop en bit från de andra, hon viskade att hon vill ligga med mig, bara mig, då slog hjärtat ett extra slag. Precis över hennes säng fanns en liten hylla där det stod vattenglas. Medas hon slickade mig så vet jag inte hur jag lyckades, men jag råkade välta ner vattenglaset över mig och det blev blött i hela sängen. Vi var tvungna att avbryta det, med skrattat ekande.
En annan sak jag minns är när vi, jag, A och en kille som bodde i huset satt på rad ute på trappan med vårsolen i ögonen, med kaffe eller cigg. A säger ”Du har något på axeln”. När jag kollar ner och ser att det är ett könshår, hon ser det samtidigt och vi brister ut i skratt, men vi vill inte säga till killen vad det var för något.
På något sätt är det just de här frekvenserna som har fastnat i minnet av hur det är att vara förälskad i en klasskompis. Helt underbart men också väldigt jobbigt. Mest jobbigt, eller underbart, eller jobbigt men underbart.
Sista dagen innan flytten så skrev jag ner alla känslor för henne, hur mycket hon betydde för mig, hur fin den tiden hade varit, hur glad jag var över att hon korsat mina vägar och att jag lärt känna henne. Avslutade brevet med något i stil med: ”Jag hoppas inte det här är slutet, utan början på en ny tid, med dig nära”. Sedan lade jag ner allt i en flaska, gick ner till bryggan och slängde ut flaskposten i vattnet. Hon har inte fått det än idag. Det blev en ny tid, med henne nära men inte som jag hade hoppats på då.
EVELINA HULTQVIST Evelina är vårt stillbildsarkiv. Vi får välja och vraka bland hennes fotografier till breven som vi får in. Vi älskar detta privilegium! Hennes bilder är sköra, vackra och starka.
DRAZEN KULJANIN Drazen är en underbar filmkollega med känslan för det unika ögonblicket. Drazen är fotograf och klippare till några av brevfilmerna. Vi slutar aldrig skratta tillsammans, bästa betyget!
THE LOST CREW Malmöbaserat indieband som har gjort den underbara låten Make it, som är vår vinjett. We wanna make make make it with you.
FANNY HANSSON Fanny är en duktig stillbildsfotograf som har en varm och magisk känsla i sina bilder. Vi får använda oss av hennes fotoverk och hon har gjort vår webblayout, som vi är väldigt nöjda med!
SCRAPS OF TAPE Egensinnig postrock som turnerat genom Europa och Japan. Energiska rytmsektioner och explosioner om vartannat. Vi har fått tillåtelse att använda deras kraftfulla musik, vi kan inte annat att älska den tillåtelsen.
TO ALL MY FRIENDS Överkörda djur, cowboys och längtan efter berg är några av sakerna som indiefolkpopduon sjunger om i sina låtar. Vi sjunger med och väljer bland deras musikarkiv till brevfilmerna.
ELLINOR ANDERSSON Ellinor är en varm filmkollega och en träffsäker filmberättare. Hon följde oss med sin kamera under release & mingelfesten på Babel.
CAMILLA MELIN Camillas fotografier berör och inspireras av motsatsförhållande, starka karaktärer och levnadsöden. Passar oss perfekt, vi får ta del av några av hennes vackra verk tillsammans med breven som vi får.
VÄDRET Vädret är Marcus Nilsson soloprojekt, gitarristen i Scraps Of Tape. Vädret ger oss en varm biljett till ett sagoland i den skånska landsbygden. Älskvärt!
Om du vill samarbeta med oss på något sätt är det bara att höra av dig.
Jag var dödligt kär. Så kär att det kvittade om han var elak mot mig. Jag skrev i min rödsvarta dagbok ”Han får ge mig känslomässiga blåmärken, ta alla mina färger och nyanser. Jag kan inte lämna honom, han äger mitt hjärta.” Poetisk var jag.
Sen dumpade han mig och jag åt inte på flera dagar. Det tog nog två år att komma över.
I efterhand kan jag se genom mitt krossade hjärta. Det var inte honom jag behövde komma över, utan det faktum att jag tillåtit någon vara så obegränsat dum mot mig. Jag som var så stark innan han kom.
Jag hade småpratat lite med en kille på nätet. Han såg lite halvslibbig ut, men var väldigt trevlig. Jag gillade att prata med honom. Det blev lite dirtytalk ibland, vilket roade mig.
En kväll bestämde vi att han skulle komma hem till mig. Vi var väl båda lite sugna och nyfikna på varandra. När jag går ner till porten för att släppa in honom så möts jag av en väldigt päronformad kille med grisrosa tenniströja (uppfälld krage) och tonvis med gelé i håret. Inte precis vad jag tänder på, men ok, låt gå. Han tycker att jag ska dricka två starkcider som han köpt till mig. Jag känner mig inte jättesugen och ställer in dem i kylen. En millisekund efter det att jag stänkt kylskåpsdörren känner jag en erigerad penis mot mitt baklår. Killen står nu i tubsockar och sin grisrosa tenniströja och petar på mig med sitt kön. Hans ben är likbleka och penisen är… lite röd.
Vi börjar hångla lite. Killen kör elvispsstilen. Vi går till sängen och så sätter det igång. Han sätter igång någon form av stönkonsert medan jag funderar hur jag ska möblera när min kompis flyttar in, jag har trots allt en ganska liten lägenhet. Jag kanske ska ta bort gardinerna… de slukar mycket av dagsljuset… man skulle kunna dela av rummet med en bokhylla…
Tillslut säger jag till ett ganska svettigt päron att jag faktiskt inte orkar ha sex längre. Han undrar om det är okej att han slutför för sin egen del. Jag klär på mig, sätter mig i köket, dricker starkcider och börjar kolla på ”Vem vill bli miljonär”. Inne i rummet, i min säng ligger päronet kvar och runkar. Jag hör hur han kommer samtidigt som publiken i rutan jublar och applåderar.
Päronet gör mig sedan sällskap i köket, i skinnsoffan, han är fortfarande naken och svettig. Han pekar mot tv-rutan på en kille med utländsk härkomst och säger ”Jag röstade på sverigedemokraterna, vilka röstade du på?”. Jag öppnar starkcider nummer två. Jag säger att jag måste gå och lägga mig, att jag är trött. Efter en halvtimme ger sig päronet av, men först kör han ner tungan i halsen på mig och säger sen att han gärna vill att vi ses igen.
När han gått byter jag lakan i sängen och går sedan och lägger mig. Precis innan jag ska somna får jag tre stycken mms. Det är päronet som har skickat tre bilder på din röda penis.
Idag tar vi på oss våra finaste flugor och klänningar! Det är dagen vi väntat på, releasefest och mingel på Babel.
Imorgon kommer första brevfilmen OSKULDEN publiceras här på bloggen. Vårt mål är att det minst ska publiceras ett brev, citat eller liknande varje dag. Varje söndag kommer en brevfilm. Alla texter som vi får in kommer publiceras. Och även om ditt minne först dyker upp som text, finns det fortfarande en möjlighet att bli en brevfilm. Det är helt enkelt bäst att kika in här en gång om dagen, så ni inte missar något.
Vi vill gärna höra vad ni tycker, tänker och känner inför brevfilmerna, breven och citaten. Kommentera gärna.
Skål!
INFORMATION: Brevfilmerna är mellan 1-5min långa. De handlar om olika situationer i gamla kärleksrelationer. Vi filmar med regler och hög puls: inspelning 2timmar, klipper 2timmar och ljudlägger på 2timmar.
Det är alltid lika roligt när vi får veta att det skrivs om EX-IT! Feber har skrivit om oss här.
En liten rättelse bara, vi gör kortfilmer om alla olika situationer som hänt i gamla kärleksrelationer. Inte bara det ögonblicket när det tar slut. Så fortsätt skicka in era minnen till oss och så ses vi på lördag!
Den bästa nättidningen Konstpretton intervjuade regissören Annamia om EX-IT. Vi fick frågan vad soundtracket till vårt filmskapande är, vad som är svårt med projektet och mycker mer..
Jag och Elton John har förenats genom "Your song" vid sammanlagt tre förhållanden. Mitt hjärta var krossat, jag bölade och hulkade, men så kom jag på den bästa idén vilken handlade om en sammanslagning av Elton och Ikea. Ja, jag fattar att ni börjar undra, men jag berättar mer den 16 juni. Nu sitter jag iallafall här hemma i ett par sunkiga mjukisbyxor med öl och snus och lyssnar till raderna "I hope you don´t mind, I hope you don´t mind that I put down in words how wonderful life is..." om och om och om och om och om igen. Jag sjunger med och inser ett och annat om hur jag (på den tiden) desperat försökte hantera relationer som höll på att krackelera.
Jo, man KAN dö av brustet hjärta. Oftast överlever man så kallat broken heart syndrome, som orsakas av kraftig stress. Men för de värsta fallen finns ännu ingen bot. På Sahlgrenska jobbar man på lösningen.
Vi kan ha hjärtesorg, tala fritt ur hjärtat eller bli varma om hjärtat. Slitna metaforer? Inte bara.
– Poeterna hade rätt, säger Elmir Omerovic, hjärtforskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, som studerar det under senare år uppmärksammade fenomenet broken heart syndrome.
– Det kan utlösas av en stark, negativ emotionell upplevelse, som när en anhörig går bort, säger han.
Tillståndet ger samma symptom som hjärtinfarkt, men vad som hänt är att delar av hjärtat slutat att slå.
– Det är en bisarr syn. Man undrar hur det är möjligt att leva ens en minut med det, säger Elmir Omerovic.
Den del av hjärtat som slår kompenserar för den del som inte är verksam. Vissa som drabbas får en fysisk spricka i hjärtat — därav namnet på sjukdomen.
Elmir Omerovic leder arbetet på Sahlgrenska med att kartlägga fenomenet. Målet är att hitta de mekanismer i kroppen som kan få hjärtat att reagera så här.
– När vi vet det kan vi också ta reda på hur det ska behandlas.
DANSA IN SOMMAREN MED EX-IT OCH MASH UP INTERNATIONAL
Nu vet vi vilka vi ska dansa till efter release - och mingelfesten för EX-IT! Mash Up International ger en global klubbmusik med karnevalskänsla. Låt den tropiska sommaren komma! Hela kvällen på Babel ingår med vår EX-IT biljett. Kom 19.00 den 16 juni. Boka biljett och dansa in sommaren med EX-IT och Mash Up International!
”Det är inte hen i filmen som har skrivit brevet” Skriv dina minnen, citat, dikter, brev och tankar till oss! Din historia kan bli en kortfilm! Alla texter vi får in publiceras.
Foto: Ellinor Andersson
