Det fanns två hus man kunde bo i på gården, jag bodde i det ena och A bodde i det andra. Jag brukade springa barfota över gården med kudde under armen för att få sova bredvid henne om nätterna. Det här var under vårkvällarna i slutet på terminen. Där sprang jag utan skor med ett knall-rosa linne och rutiga, blå kalsonger över till henne och lade sedan mina kalla fötter mot hennes lår så hon skrek.

Det hela började när vi var på klassresa och var otrogna med varandra, sen kunde jag inte sluta tänka på henne.

Det finns frekvenser jag minns tydligt från den här tiden. Vi hade haft klassfest och alla var ganska fulla. Jag minns inte exakt hur det gick till men det slutade med att jag och A hade trekant med en annan tjej som gick på skolan. Jag vet inte hur det kom sig, för egentligen ville jag bara vara med A. Allt var ganska fumligt och jobbigt. Det visar sig senare att den andra tjejen också hade känslor för A. Det är egentligen inte så viktigt nu.

När vi hade klassfest nästa gång så stod jag och A tätt ihop en bit från de andra, hon viskade att hon vill ligga med mig, bara mig, då slog hjärtat ett extra slag. Precis över hennes säng fanns en liten hylla där det stod vattenglas. Medas hon slickade mig så vet jag inte hur jag lyckades, men jag råkade välta ner vattenglaset över mig och det blev blött i hela sängen. Vi var tvungna att avbryta det, med skrattat ekande.

En annan sak jag minns är när vi, jag, A och en kille som bodde i huset satt på rad ute på trappan med vårsolen i ögonen, med kaffe eller cigg. A säger ”Du har något på axeln”. När jag kollar ner och ser att det är ett könshår, hon ser det samtidigt och vi brister ut i skratt, men vi vill inte säga till killen vad det var för något.

På något sätt är det just de här frekvenserna som har fastnat i minnet av hur det är att vara förälskad i en klasskompis. Helt underbart men också väldigt jobbigt. Mest jobbigt, eller underbart, eller jobbigt men underbart.

Sista dagen innan flytten så skrev jag ner alla känslor för henne, hur mycket hon betydde för mig, hur fin den tiden hade varit, hur glad jag var över att hon korsat mina vägar och att jag lärt känna henne. Avslutade brevet med något i stil med: ”Jag hoppas inte det här är slutet, utan början på en ny tid, med dig nära”. Sedan lade jag ner allt i en flaska, gick ner till bryggan och slängde ut flaskposten i vattnet. Hon har inte fått det än idag. Det blev en ny tid, med henne nära men inte som jag hade hoppats på då.

/Anonym