Jag har legat på han som fram tills alldeles nyss var min kille rätt hårt, och säkert rätt så ocharmigt, om att jag vill att han ska tömma vår lägenhet på sina prylar omgående. Nu när han har lyckats haffa en egen, menar jag. För samtidigt som en del av mig har velat klamra mej fast vid det vi hade, hur undermåligt det än var den sista tiden, så vill en ännu större chunk av mig att han bara ska ta sitt stuff härifrån så jag kan trycka på play-knappen igen. Börja andas igen, leva igen. För nu står jag på paus, jag kan inte gå bakåt, men inte heller framåt. Var jag än vänder mig i lägenheten ser jag saker, pryttlar, en t-shirt som är hans, och alla skriker de åt mej för full hals: "Det här är vad du slängt bort, det här är vad du valde att aldrig mer ha, den här doften kommer du aldrig känna på din kropp igen". En remote control kan få mej att bryta ihop i det här läget. Hittade ett gammalt kvitto som var hans häromdagen, en taxi-resa, och jag började böla. "Undrar vart han skuuu-huhuhu-lle". Really, Emelie? Är det här vi är nu? Ahmengud, detta måste få ett stopp.

Sen ringde han en dag och sa att han hade tagit lite saker. En lättnad sköljde över mig, äntligen, ÄNTLIGEN så börjar det nya livet. I mitt inre började jag planera att jag minsann skulle ha vita pelargoner i köket nu, för det har de alltid i de lyckliga städade hemmen i Family living. Förvisso hade vi haft en rosa variant hela jävla sommaren och någon kärleksfrid hade ju inte de blommorna genererat direkt, men nu minsann, vita pelargoner. Kom, lyckliga framtid.
 
Öppnar halldörren. Hmm, inget har hänt. Allt är samma himla röra som det var när jag gick i morse. Börjar arbeta upp en irritation, ett "va fan", en ilska, ett raseri, och så öppnar jag sovrumsdörren. Och sorgen svartnar mina ögon. Solar plexus imploderar. Där står vår dubbelsäng, helt uppfläkt och där hans nittiosäng stått gapar ett stort hål. Min sida är intakt, IKEAS Malm-ram ramar fortfarande in 180 cm, men där hans brukade finnas är bara dammtussar och en stor förintande tomhet kvar. Som en sargad kropp. Där vi en gång brukade vila.
 
Att vi det senaste året somnat med ryggarna emot varandra och en meter, en mil, emellan oss, det spelar liksom ingen roll, jag kan inte tänka klart. Han har gått, vi har valt bort, han kommer inte tillbaka.

Och en liten liten bit från vår säng står Hannas lilla blå. Pappa bor inte här längre.

 

/ Krönika skriven av Emelie i Sthlm City.  

Foto: Evelina Hultqvist

 

Det var vinter. Jag och mitt ex hade bara en vecka tidigare gjort slut. Jag for till min familjs stuga över helgen, min syster och hennes bästa kompis skulle låna min lägenhet över helgen.

 

Den helgen var de på en fest med mitt ex. En månad senare berättade min syster att mitt ex och hans bästa kompis hade dragit hem till mig och haft sex i min säng efter den där festen. Vid det laget så hade jag och mitt ex börjat träffa varandra igen, eller snarare börjat ligga med varandra igen, i samma säng som de hade legat med varandra. Han lyckades hålla "den lilla incidenten" hemlig för mig i en månad.

 

När min syster inte kunde undanhålla det för mig längre så ringde jag mitt ex och berättade för honom vilken hora han var som hade haft sex med en annan kille i min lägenhet och i min säng. Han svarade då "Det bara blev så. Det var din lägenhet som låg närmast. Jag hade ju inte velat gå hem och riskerat att väcka min morsa liksom." Efter en fet jävla utskällning så bröt jag all kontakt med honom. Det har gått två år sedan det hände och jag kan fortfarande inte titta på honom utan att tänka på vad han har gjort mot mig. Vilken jävla pajas till kille!

 

/Anonym

 

Det börjar dra ihop sig och nu är det 1 vecka kvar tills dörrarna på inkonst öppnas och 

EX-IT Releasefest #2 brakar igång! Kom gott folk!

 

 

 

Nu är det bara 2 veckor kvar till EX-IT Releasefest #2. Kom till Inkonst gott folk!

 

NÄR: Tisdag den 27 nov, kl 19:00
VAR: Bergsgatan 29, Malmö
ENTRÉ: 80kr i dörren

Foto: Evelina Hultqvist

Tidig morgon går jag hem till min pojkvän (sedan två år tillbaka) och berättar att jag varit otrogen kvällen innan och att jag vill göra slut.

 

Hans svar var: ”Ge mig en till chans…”

 

/Anonym

Foto: Evelina Hultqvist

Jag var 15 år och gick i 9:an.

 

Min kille gick första året på gymnasiet. De hade skoldans och han var otrogen. Försökte förlåta, men vi gjorde slut efter en vecka.

 

När jag började gymnasiet gick hon i min klass.

 

/Anonym

 

Jag är fortfarande kär i mitt ex. Fast att det har gått flera år. Jag undrar ofta hur det skulle bli, vi två, för alltid. Det här erkänner jag aldrig för någon.

 

/Anonym

Efter mycket möda hade jag sytt klart mitt allra första plagg, en klänning av ganska avancerad typ för en som aldrig gjort detta förr. I en månad hade jag lagt all min lediga tid för att färdigställa den. Med pirr i magen sprang jag till datorn, loggade in på msn och startade ett videosamtal med pojkvännen. Äntligen skulle han få se den!

 

"Fin, men den hade passat bättre på en mörkhårig tjej"

 

Tystnad…

 

/Anonym

“You will lose someone you can’t live without, and your heart will be badly broken, and the bad news is that you never completely get over the loss of your beloved. But this is also the good news. They live forever in your broken heart that doesn’t seal back up. And you come through. It’s like having a broken leg that never heals perfectly—that still hurts when the weather gets cold, but you learn to dance with the limp.”

 

/ Anne Lamott

Hade varit på hemmafest och träffade en sjukt snygg kille.

 

Det ena ledde till det andra och det slutade med att jag tog med honom hem. Han visade sig vara en kanin i sängen, på det dåliga sättet. Det värsta var att han under tiden skröt om hur länge han kunde hålla på och hur bra han var.

 

Innan vi sa hejdå ville han bestämma ett sexschema där han ville ses varje söndagsmorgon. Jag sa ”Visst…” , men när jag vaknade upp nästa dag med blåmärken på brösten och var öm överallt insåg jag att det var en dålig idé. Hörde inte av mig igen och det blev inget sexschema.

 

/Anonym

 

Vi hade en väldigt fin relation som utgick från att vi kramades nakna och umgicks flitigt när vi båda var singlar. Detta höll på i några år, fram och tillbaka. Aldrig någon dramatik. Bara närhet och vänskap. När någon av oss var kär i någon annan, så var det kul. Vi träffade varandras nya kärlekar och presenterades som vänner.

 

Nu är det flera år sedan vi träffades. Bara råkat bli så. Vi bor i helt olika delar av Sverige, tror jag. Hon har inte Facebook eller msn och jag har inte hennes mobilnummer av någon anledning.

 

Den enkla vänskapen vi hade. Kan jag sakna. Som jag förstår nu är sällsynt.

 

/Anonym

Hade ett one-night-stand som frågade mig om det var okej att han höll mig på min hals under tiden som vi hade sex. Det var sensuellt i början, sen började det utvecklas mer och mer till strypsex. Det ska tilläggas att jag hade halsfluss, vilket han också fick sen. Hörde aldrig nått mer från honom som tur är!

 

/Anonym