Jag hade bestämt mig för att jag skulle börja nätdejta. Jag hade också bestämt mig för att jag skulle börja omge mig med människor som inte fick mig att må dåligt. Nu skulle jag börja leva! Kanske inte gå in i en relation, men lite dejtande och hångel skulle nog kunna pigga upp mig!

Jag träffar en kille på lilla torg i Malmö. Vi sätter oss ner vid ett ölhak. Jag småpratar lite om väder och vind, killen avbryter, tittar mig djupt in i ögonen och säger ”Du, jag håller på att ta mig ur en jävligt djup depression…”. Jag blir helt tyst. Killen fortsätter ”… riktig jävla depression”. ”Oj då…” replikerar jag.

Sen låtsas jag bry mig ett tag och går in i rollen som psykolog. Frågar honom olika saker utan att gå in på djupet. Killen avbryter igen och säger med sin allra djupaste depressionsröst

”Jag ser att du har gröna skor… det är för att du är en öppen människa. Själv har jag svarta skor… för jag är deprimerad. Människorna som jobbar på ICA har också svarta skor, det är för att de också är deprimerade, de flesta av dem”.

Jag hastar i mig min öl, får ”plötslig huvudvärk” och avlägsnar mig.

/Anonym

Foto: Evelina Hultqvist

Hade ett telefonsamtal med min pojkvän.

Han säger till mig att han vill uppleva våren eftersom han varit förkyld då länge. Jag svarar att han har ju alltid mig som är så vårglad. Han säger då att han vill uppleva naturen, jag menar på att han alltid kan få uppleva min buske. Svaret är då:

"Ja... Men din buske är som en skånsk vinter, lite

grådassig..."

/Anonym

För ett år sedan dejtade jag en kille i ca 5 månader. Jag velade rätt mycket i denna relation. Visste inte vad jag ville och om jag var redo för ett förhållande. Och jag fick intrycket att han ville mer än mig. När jag tillslut kände efter och sa att jag ville vara med honom så blev han glad och sa han ville vara med mig med. Men sen slutade han plötsligt att svara på mina samtal och sms. Via en gemensam vän fick jag mer eller mindre reda på att jag var dumpad. Jag blev självklart ledsen och arg, vilket resulterade i ett sms som innehöll bland annat följande:

"Eftersom du är helt jävla dum i huvudet så vill jag bara bekräfta följande. Du är nog den mest respektlösa och konflikträdda människa jag någonsin träffat. Och då jobbar jag ändå med kriminella /.../ Jag hoppas du får punktering på din cykel i morgon och alla dagar efter det. Men eftersom man ska avsluta saker och ting positivt så vill jag tacka dig för den där halva orgasmen du en gång gav mig!"

Efter ett tag försökte vi vara vänner och jag ville ha honom tillbaka. Det gick inte så bra. Ett år senare så har han skaffat flickvän och ska snart bli pappa. Jag är fortfarande singel, men ändå otroligt nöjd.

/Anonym

Foto: Evelina Hultqvist

Hade precis fått hjärtat krossat. Första året på universitetet. En äldre kille på samma institution var intresserad av mig. Jag kan flörta extremt bra, om jag bara bestämmer mig. Bjöd hem honom med ursäkten att jag behövde hjälp med en tenta.

Förförde honom så jävla hårt. Vi låg med varandra, det var skitdåligt. Sedan satt jag i soffan resten av natten medan han sov i min säng.

Han blev störtförälskad och jag lekte med honom några dagar. Dumpade honom med ett sms. Vad jag skäms!

Han hittade en annan. Hon är snäll. Han tittade på mig med valpögon resten av terminen.

/Anonym

Foto: Evelina Hultqvist

“And there will come a time, you’ll see, with no more tears
And love will not break your heart, but dismiss your fears
Get over your hill and see what you’ll find there
With grace in your heart and flowers in your hair”

/Mumford & Sons – After the storm

Foto: Evelina Hultqvist

På gymnasiet var jag tillsammans med en kille som bodde hemma hos sina föräldrar. Familjen hade en hund. Hans rum låg på ovanvåningen i villan och en gång efter att vi haft sex knöt han ihop kondomen och slängde den i papperskorgen på sitt rum.

Min pappa kom och hämtade mig med bil och på vägen hem ringer min mobil. Jag svarar. Det är min pojkvän som berättar att hunden rotat upp kondomen från papperskorgen och sedan sprungit ner till hela familjen i tv-rummet för att stolt visa upp hans fynd.

Efteråt förklarade hans mamma för mig och pojkvännen att vi måste tömma soporna efter oss…

/Anonym

Jag träffade en kille på en festival en sommar, vi klickade direkt och hade en fantastisk festival där vi var helt oskiljaktiga, dansade i natten, badade och hånglade.

När festivalen var slut fick jag ett mail där han bad om ursäkt och berättade att han i själva verket hade flickvän. Vi mailväxlade och kom slutligen fram till att vara vänner och började umgås. Efter ett par veckor av vänskap berättade han för mig att han skulle göra slut med sin flickvän och flytta ifrån henne, till en lägenhet i närheten av min.

Detta var starten på vår kärleksrelation och vi träffades under fem månader.

Under den här tiden träffade han någon gång ibland sitt ex för att se att hon var ok, ”Vi har ändå varit ihop i fyra år och hon är min bästa vän” ”Självklart!” svarade jag. Jag tyckte att han var en fin person som brydde sig om att hon hade det bra.

Efter ett par månader frågade jag honom varför han inte ändrat sin relationsstatus på Facebook från ”In a relationship” till ”Single” och han svarade att han tänkt göra det men orkar inte med alla frågor från släkt och vänner. Jag godtog ursäkten i ett par dagar men konfronterade honom sedan igen. Han sa blankt nej och diskussionen slutade med att jag kastade hans födelsedagspresent i ansiktet på honom och bad honom att dra åt helvete.

Jag såg honom inte på ett par veckor och plötsligt var relationsstatusen borta. Jag började höra mig för och fick reda på att detta var det datum då han i själva verket gjort slut med sin flickvän, de hade haft en relation under hela tiden vi träffades och jag hade fungerat som ”den andra kvinnan”. Något som alla våra vänner känt till men ingen hade vågat berätta för mig.

Så lurad har jag nog aldrig känt mig.

/Anonym

Jag och min dåvarande flickvän hade haft en riktigt trevlig pettingstund.

Jag var osäker på var jag skulle avsluta det hela så att säga. Jag tänkte att mest praktiskt var nog att jag sprang iväg tilltoaletten och avslutade där själv. När jag kom tillbaka lade hon en rätt skön kommentar:

"Nästa gång kan jag ta hand om det..."

/Anonym

Foto: Evelina Hultqvist

En kompis länkade ihop med en kille som bor i San Francisco. Vi chattade, mailade och skypade väldigt intensivt i ett år. Den här killen var helt fantastisk på alla sätt! Jag gick upp tidiga mornar och var uppe sena kvällar för att kunna prata med den kille som jag blev så dödligt förälskad i. Vissa gånger var jag uppe hela nätterna. Han bekräftade mig i allt det som jag så länge sökt efter. Vi pratade till och med om giftermål och jag kan fortfarande se mig själv gå runt i olika smyckesaffärer och titta på ringar. Ju längre tiden gick desto mer desperat blev jag efter honom. Jag längtade otroligt mycket efter honom. Han sa till mig att han gjorde allt för att spara pengar för att kunna komma till Sverige.

Tiden gick och plötsligt hörde han av sig allt mer sällan. Det kunde gå en vecka ibland och jag förstod inte vad som höll på att hända, inte efter den täta kontakt vi haft och efter allt som vi pratat om. Om oss. Jag skrev långa mail och ritade bilder till honom som beskrev hur mycket jag tyckte om honom, saknade och längtade efter honom. När jag inte fick svar så grät jag och skrev ett mail till, ibland två av ren destruktivitet. Han hörde av sig när han kände för det, sporadiskt. Vid dessa tillfällen blev jag överlycklig. Jag var fast i något som för en utomstående kan verka… sjukt. Till slut stod jag inte ut längre och jag gav mig själv tid att sluta tänka på honom. När jag precis lyckats släppa tanken på honom och på oss så hörde han av sig igen. Han skrev att han saknade mig och hur underbar jag var. Han tyckte inte vi skulle prata om det faktum att han slutade höra av sig, nu var allt som vanligt igen och jag föll dit. Det räckte med en rad från honom på skype och jag var världens lyckligaste människa igen (tragiskt nog). Han hade fortfarande inte pengar eller tid att komma till Sverige så jag bestämde mig för att ta mina sparade sommarjobbspengar och åka dit. Fram tills det att jag bar mig av övertygade jag mig själv och mina kompisar att detta var det rätta att göra.

Jag skulle åka till San Francisco och få bekräftat för mig att detta var mannen jag skulle vara med! Killen hade försäkrat mig om att han verkligen gillade mig och att det hela inte bara handlade om sex, han menade på att då kunde han ju lika bra ta någon tjej som bodde lite närmare. Nej, det var just MIG han gillade.

”We´ll take it slow hunny. Don´t worry, You are wonderful and I really long for you”. Det var sånt han skrev till mig och jag gick på det.

Väl framme i San Francisco var allt rosenrött. Han var precis så fantastisk som jag hade föreställt mig! Han bjöd mig på pasta första kvällen när vi kom hem, drack lite vin, sen gick vi och lade oss. Vi hade sex och det var såklart underbart. Men inga kyssar eftersom jag var lite förkyld. Dagen efter var vi på ett museum. Jag ville hålla handen och kramas, men han sa att i USA så visar man inte sin kärlek offentligt. Jag tyckte det hela var lite märkligt, men jag lät honom hållas. Det blev inget mer sex sen, inget hålla handen, ingen fysisk kontakt över huvud taget. Förutom att han jobbade på dagarna så började han från och med dag två på min resa att undvika mig. När jag kom in i samma rum som honom så gick han in i ett annat. Jag fattade ingenting. Jag sa att jag ville prata om oss, om vad han kände för mig och hur vi skulle göra fram över (även om det var helt jävla uppenbart vad han ville). Han sa att han denna vecka bara ville lära känna mig och att vi kunde prata om det där senare. Jag hintade några gånger till om att jag ville prata med honom gällande oss, men utan respons. Jag hade tio dagar med honom och jag kände mig stressad över hur mycket jag ville få ut av de dagarna.

En dag när han var på jobbet började jag småsnoka i hans bokhylla. Det tog inte lång tid för än jag hittade ett vykort som låg ganska synligt. Det var skrivet av en tjej, daterat tre veckor innan jag kom till USA. ”Jag längtar efter att få se dig igen”, ”Du och jag i framtiden”, ”Du är min kärlek” och så vidare. När killen kom hem frågade jag honom om han haft någon annan tjej på sistone. ”Ja, men det var länge sedan” svarade han. Jag kunde ju inte avslöja att jag gått runt och rotat, så diskussionen slutade där. De tio dagarna gick och jag såg inte röken av killen jag var förälskad i, fast vid det här laget hade jag bankat mig själv i huvudet och börjat komma en aning till sans. Kommit ut en bit ur min bubbla och börjat använda min insyltade hjärna. Natten då jag skulle åka hem kom han hem sent efter att ha varit hos sina föräldrar. Han frågade mig trettio minuter innan jag skulle ta bussen till flyget om vad det var jag egentligen var jag hade velat prata om hela veckan…

Jag bara tittade på honom… tog mina väskor och gick. När jag kom hem ett dygn senare hade han plockat bort mig från Facebook och vi har inte hörts sedan dess.

/Anonym

Foto: Okänd källa

Foto: Evelina Hultqvist