Foto: Evelina Hultqvist

En kompis länkade ihop med en kille som bor i San Francisco. Vi chattade, mailade och skypade väldigt intensivt i ett år. Den här killen var helt fantastisk på alla sätt! Jag gick upp tidiga mornar och var uppe sena kvällar för att kunna prata med den kille som jag blev så dödligt förälskad i. Vissa gånger var jag uppe hela nätterna. Han bekräftade mig i allt det som jag så länge sökt efter. Vi pratade till och med om giftermål och jag kan fortfarande se mig själv gå runt i olika smyckesaffärer och titta på ringar. Ju längre tiden gick desto mer desperat blev jag efter honom. Jag längtade otroligt mycket efter honom. Han sa till mig att han gjorde allt för att spara pengar för att kunna komma till Sverige.

Tiden gick och plötsligt hörde han av sig allt mer sällan. Det kunde gå en vecka ibland och jag förstod inte vad som höll på att hända, inte efter den täta kontakt vi haft och efter allt som vi pratat om. Om oss. Jag skrev långa mail och ritade bilder till honom som beskrev hur mycket jag tyckte om honom, saknade och längtade efter honom. När jag inte fick svar så grät jag och skrev ett mail till, ibland två av ren destruktivitet. Han hörde av sig när han kände för det, sporadiskt. Vid dessa tillfällen blev jag överlycklig. Jag var fast i något som för en utomstående kan verka… sjukt. Till slut stod jag inte ut längre och jag gav mig själv tid att sluta tänka på honom. När jag precis lyckats släppa tanken på honom och på oss så hörde han av sig igen. Han skrev att han saknade mig och hur underbar jag var. Han tyckte inte vi skulle prata om det faktum att han slutade höra av sig, nu var allt som vanligt igen och jag föll dit. Det räckte med en rad från honom på skype och jag var världens lyckligaste människa igen (tragiskt nog). Han hade fortfarande inte pengar eller tid att komma till Sverige så jag bestämde mig för att ta mina sparade sommarjobbspengar och åka dit. Fram tills det att jag bar mig av övertygade jag mig själv och mina kompisar att detta var det rätta att göra.

Jag skulle åka till San Francisco och få bekräftat för mig att detta var mannen jag skulle vara med! Killen hade försäkrat mig om att han verkligen gillade mig och att det hela inte bara handlade om sex, han menade på att då kunde han ju lika bra ta någon tjej som bodde lite närmare. Nej, det var just MIG han gillade.

”We´ll take it slow hunny. Don´t worry, You are wonderful and I really long for you”. Det var sånt han skrev till mig och jag gick på det.

Väl framme i San Francisco var allt rosenrött. Han var precis så fantastisk som jag hade föreställt mig! Han bjöd mig på pasta första kvällen när vi kom hem, drack lite vin, sen gick vi och lade oss. Vi hade sex och det var såklart underbart. Men inga kyssar eftersom jag var lite förkyld. Dagen efter var vi på ett museum. Jag ville hålla handen och kramas, men han sa att i USA så visar man inte sin kärlek offentligt. Jag tyckte det hela var lite märkligt, men jag lät honom hållas. Det blev inget mer sex sen, inget hålla handen, ingen fysisk kontakt över huvud taget. Förutom att han jobbade på dagarna så började han från och med dag två på min resa att undvika mig. När jag kom in i samma rum som honom så gick han in i ett annat. Jag fattade ingenting. Jag sa att jag ville prata om oss, om vad han kände för mig och hur vi skulle göra fram över (även om det var helt jävla uppenbart vad han ville). Han sa att han denna vecka bara ville lära känna mig och att vi kunde prata om det där senare. Jag hintade några gånger till om att jag ville prata med honom gällande oss, men utan respons. Jag hade tio dagar med honom och jag kände mig stressad över hur mycket jag ville få ut av de dagarna.

En dag när han var på jobbet började jag småsnoka i hans bokhylla. Det tog inte lång tid för än jag hittade ett vykort som låg ganska synligt. Det var skrivet av en tjej, daterat tre veckor innan jag kom till USA. ”Jag längtar efter att få se dig igen”, ”Du och jag i framtiden”, ”Du är min kärlek” och så vidare. När killen kom hem frågade jag honom om han haft någon annan tjej på sistone. ”Ja, men det var länge sedan” svarade han. Jag kunde ju inte avslöja att jag gått runt och rotat, så diskussionen slutade där. De tio dagarna gick och jag såg inte röken av killen jag var förälskad i, fast vid det här laget hade jag bankat mig själv i huvudet och börjat komma en aning till sans. Kommit ut en bit ur min bubbla och börjat använda min insyltade hjärna. Natten då jag skulle åka hem kom han hem sent efter att ha varit hos sina föräldrar. Han frågade mig trettio minuter innan jag skulle ta bussen till flyget om vad det var jag egentligen var jag hade velat prata om hela veckan…

Jag bara tittade på honom… tog mina väskor och gick. När jag kom hem ett dygn senare hade han plockat bort mig från Facebook och vi har inte hörts sedan dess.

/Anonym