JAG RYMDE HEMIFRÅN
Foto: Evelina Hultqvist
Vi låg med varandra och han blev kär i mig. Och jag sa att jag var kär i honom också. Han bodde i Skåne och jag i Norrland. Han hade hoppat av gymnasiet, jobbade extra och bodde hemma. Jag pluggade andra året och mina föräldrar gjorde mig galen. Jag flyttade hemifrån kort efter att vi blev tillsammans. Och han frågade om han fick flytta upp till mig. Såklart han fick.
Det gick åt helvete.
Han var hemma och spelade world of warcraft, jag gick i skolan och jobbade, tvättade och diskade. Vi levde 2 personer på min lön om 4000 kr, han fick 1000 kr av sin mamma men de var hans. Han brukade sms:a mig på jobbet eller i skolan saker som ”Jag tror att du är otrogen när du jobbar”, ”Det känns inte som att vi är tillsammans längre” eller ”Jag tror inte att du älskar mig”. Vad svarar man på det? Det enda jag kunde göra var att bedyra att så inte var fallet, men hur kunde jag bevisa det? Det går ju inte. Jag gjorde allt han bad mig om så gott jag kunde. Men det räckte inte. Vi slutade inte bråka och han virade mig runt sina fingrar och jag hade konstant ångest. Jag kände mig ful, äcklig, hatad, dum, elak och som att jag inte förtjänade något eller någon.
Jag dog långsamt inombords.
Vi blev tillsammans strax innan jul, han flyttade in i mars. Till hösten fanns jag inte av mera, det slog slint. Psykiskt så klarade jag inte av mitt liv längre. Då började jag gå omkring och låtsas att jag var lycklig och jag var så övertygande att jag faktiskt aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag var då, men allt var en lögn. Jag försökte göra slut några gånger. Första gången hotade han med att ta sitt liv. Och de andra gångerna lovade vi varandra att det skulle bli bättre. Jag skulle plocka undan efter mig och inte vara hemma hos kompisar för sent på kvällarna. Jag visste att om jag skulle göra slut med honom så skulle han vara tvungen att flytta tillbaka till Skåne, sluta skolan han nyss börjat osv. Det är svårt när någon bygger hela sitt liv på en. Hur krossar man någon på det viset? Speciellt när man tror att man inte förtjänar någon bättre.
Sedan träffade jag (…). Kärlek. Vid. Första. Ögonkastet. Det gick två månader. Jag kunde inte sluta tänka på (…). Vi hade bara träffats en liten stund men jag var redan hans. Vi var på en fest tillsammans jag och (…), det var då jag insåg och kunde erkänna för mig själv att jag var förälskad. Och Den Stora Lättnaden som följde! Var jag inte kär i X längre så fanns det inget att göra, vi kunde inte ”jobba på det” längre. Slut, finito. Det fanns inga hållhakar kvar. Jag insåg detta en fredag i december. Jag jobbade lördagen och söndagen som följde, mitt hjärta slog hårt i bröstet.
X hade makten att snärja mig igen. Makten att piska mig med ord till lydnad. Jag var bara en halv människa men kärleken till (…) gjorde mig stark nog att våga försöka. Jag visste att jag inte skulle kunna fly undan allt för lätt, jag var tvungen att ha en plan! Jag gick inte till skolan på måndagen. Jag gick raka vägen till min vän, min på riktigt bästa vän. Jag hade lite kläder med mig. Jag lade mig bredvid henne i sängen, tror att jag grät lite, jag kommer inte ihåg längre. Jag frågade om det fanns ett rum ledigt, hon bodde i ett kollektiv. Det fanns ett rum!! Jag ringde hyresvärden samma minut och ordnade så att jag skulle få flytta in med det samma. Jag skakade av lycka och nyfunnen frihet. Vilka mystiska krafter som fanns för mig den dagen kan jag inte tacka nog! Den kvällen köpte vi champagne och muffins, vi bjöd över (...) och jag smsade X att jag inte skulle komma hen den natten. I morgon skulle jag finna mod att se honom i ögonen och GÖRA SLUT! Den natten delade jag med (…) Jag kände mig lite skyldig, fast jag skulle ju göra slut med X imorgon.
När jag vaknade så hade jag ett oläst sms i telefonen. ”Jag tror inte du är kär i mig längre”. Det var droppen, jag blev så arg. Dagen innan hade gett mig styrka. Och jag svarade ” Nej det är jag inte, vi ska nog inte vara tillsammans längre”.
Dagarna som följde blev jag överöst av sms om vilken hora jag var, han jämförde mig med Hitler, han bad mig att ta honom tillbaka osv. Hans mamma ringde till och med min mamma eftersom hon inte tyckte att det var rätt att jag hade gjort slut via sms. Det var inte så jag hade planerat att göra slut, det råkade bara bli så. Men jag har inte dåligt samvete över det. Jag gick inte i skolan på två veckor. Jag var helt utpumpad och låg i princip apatisk i min säng. Det tog en månad eller så att reda ut allt med räkningar och kontrakt och sånt. Det var fruktansvärt jobbigt och jag grät nästan varje dag men jag hade (…). Så jag visste att allt skulle bli bra.
Foto: Evelina Hultqvist
(…) var med mig, när han var i mitt rum så låg vi på madrassen (den enda möbeln i rummet) och tittade på varandra, höll om varandra. Jag kommer inte ihåg om vi pratade om något, men det kändes som att det inte fanns något utan för dörren. Det enda som existerade var han och jag och det rum vi låg i. Vi älskade varandra.
Jag har inte träffat X sedan dagen då jag rymde hemifrån.
Klart slut.
/Anonym
